Tove Jansson är mest känd för sina böcker om de älskade mumintrollen. Uppvuxen i ett bohemiskt konstnärshem med skulptören Faffan och konstnärinnan Ham – som var den som försörjde familjen med sina gravyrer. Tove och hennes mamma stod varandra väldigt nära. Tove utbildade sig till bildkonstnär och började så småningom skriva sina underbara böcker för barn. När mamman dog drabbades Tove av en stor sorg och depression. Efter ett drygt år skrev hon den sista boken om muminfamiljen. Och därefter skrev hon för en vuxen publik.
Sommarboken kom ut 1972. Den handlar om en flicka och hennes farmor som tillbringar en sommar på en skärgårdsö. Motivet med en gammal kvinna och en liten flicka hade Tove fått av Ham men det var först när modern dött som Tove kunde skriva boken. Personerna i boken är baserade på Toves egen familj; brorsdottern Sophia, den yngre brodern Lars och hans mor Ham vars sista sommar boken handlar om. Den gamla kvinnan håller på att ta farväl av världen – minnet sviker, hon har svårt att röra sig fritt – livet glider undan medan sondottern sakta håller på att bli vuxen och ta sig in i livet. Och allt utspelas på en liten ö i den skimrande finska skärgården. Korta, små poetiska kapitel om sorg och död men också om lyckan av att leva.
”Strindbergska försöksteaters föreställning i lördags hade samlat en rätt talrik publik, af vilken en stor del dock ej uppfattade mycket af vad som föregick på scenen, helst de spelade styckenas innehåll icke ofta utformar sig i vad man kallar ” handling” utan mestadels framstår som dialog eller monolog af hufvudsakligen psykologiskt intresse.”
Saxat ur SDS den 18/3 – 1889.
Nej, man kan inte påstå att August Strindbergs experimentella dramatik föll Sydsvenskans recensent i smaken vid gästspelet i Malmö den 16 mars 1889.
August Strindberg bodde under denna period i Danmark tillsammans med hustrun Siri von Essen och deras barn. Starkt influerad av fransk avantgardeteater arbetade Strindberg intensivt med sina dramatiska formexperiment. Dessutom ville Siri gärna återvända till scenen. Hans kreativa lösning på det problemet blev då att tillsammans med Siri starta en egen teater: Den skandinaviska försöksteatern.
Tillsammans med den unga danska trion: Nathalia Larsen, Lars Riber Hunderup och Gustav Wied bildade de sitt resande teatersällskap. Inspirerad av Théâtre libre i Paris ville Strindberg arbeta med amatörer. Tanken var att teatern skulle spela nyskrivet. Strindberg annonserade i Politiken men tyckte inte att något av det insända materialet var spelbart. Strindbergs egen dramatik fick helt sonika användas och översattes till danska av Nathalia Larsen. Man lyckades leasa Dagmars Teatret i Köpenhamn och planerade sin första föreställning med en iscensättning av ”Fröken Julie” och ”Fodringsägare”. Dagen före premiären meddelade polisen att Fröken Julie fått spelförbud av den danska censuren.
Panik! Nu fick man snabbt ändra planerna och ersatte Fröken Julie med de två nyskrivna enaktare: ”Den starkare” och ”Paria”. Repetitioner av ett nytt program innebar en försening på en vecka men då kunde man äntligen ha sin premiär på Dagmarteatern. En föreställning som förvånande alla inblandande med att bli en succé. Stärkta av framgången tog sig det lilla sällskapet med Siri i spetsen över sundet för att med samma program erbjuda en helaftonskväll i Malmö.
Teatern hade viss framgång men Strindbergs ekonomiska beräkningar var helt orealistiska och hans planer om en längre teaterturné fungerade inte. Därmed var teaterdrömmen krossad. Skandinaviska försöksteatern avvecklades och Danmarksvistelsen var slut. Strindberg flyttade till Stockholms skärgård, Siri och barnen följde efter. Det var början till slutet för deras äktenskap.
Trots den beska kritiken så fick Malmöpubliken denna kväll uppleva nyskapande dramatik från källan själv – en introduktion till den moderna dramatik som givet August Strindberg sitt världsrykte.
På Litteraturbanken.se finns August Strindbergs verk att läsa för den som är nyfiken och vill veta mer.
Utställningens entré på kulturhuset i Stockholm 2016.
Böcker och läsning. Vilken betydelse har det för människans kreativa uttryck? För många är det helt centralt. Allkonstnären Patti Smith är en av dem. I september 2016 hade hon sin första utställning i Sverige kallad Eighteen Stations. Utställningen utgick från hennes bok M Train, en slags memoar och karta över Patti Smiths liv. Bokens bilder och texter blir som en visuell dagbok – melankoliskt om tidens flykt men också om hur konst och litteratur kan inge hopp och tröst. Mitt i utställningsrummet fanns ett bibliotek med rödmålade väggar, som ett hjärta. Här hade man placerat ett urval av de böcker som inspirerat och format hennes konstnärskap. På ett litet bord låg en handskriven A4. Här hade Patti Smith skrivit ner författare och boktitlar som hon ville lyfta fram. Jag kunde förstås inte motstå att ta ett foto av litteraturlistan.
