
Den brittiska författaren Daphne du Maurier (1907–1989) är mest känd för romaner som Rebecca, Jamaica Inn och My Cousin Rachel. Hennes verk rör sig ofta i gränslandet mellan psykologisk realism och gotisk skräck där hon utforskar teman som identitet, minne, kvinnlig erfarenhet och det undermedvetna.
Du Maurier har en särskild förmåga att skapa suggestiva miljöer och laddade stämningar där det vardagliga ofta glider över i det kusliga och oförklarliga.
Novellen Don’t Look Now utspelar sig i Venedig. En stad som i du Mauriers händer blir en labyrintisk och nästan drömlik plats där tid och verklighet tycks förskjutas.
Berättelsen följer John och Laura ett brittiskt par som försöker återhämta sig efter sin dotters död. När de möter två äldre systrar, varav den ena påstår sig ha mediala förmågor, börjar en serie märkliga händelser som leder till ett ödesdigert slut.
Du Maurier använder Venedig som en spegel för Johns inre tillstånd, hans sorg, förnekelse och rationalitet ställs mot stadens mystik och kaos. Novellen är en studie i hur det förflutna kan hemsöka nuet och hur intuition och känsla ibland överträffar logik. Den avslutas med en chockerande twist som omtolkar hela berättelsen och förstärker dess tragiska dimension.
Don’t Look Now är inte bara en skräckberättelse. Det är en psykologisk och existentiell skildring av sorgens natur, människans försök att förstå det oförklarliga, och hur vi ibland ser för mycket – eller för lite – av det som verkligen pågår omkring oss.
