Tove Jansson är mest känd för sina böcker om de älskade mumintrollen. Uppvuxen i ett bohemiskt konstnärshem med skulptören Faffan och konstnärinnan Ham – som var den som försörjde familjen med sina gravyrer. Tove och hennes mamma stod varandra väldigt nära. Tove utbildade sig till bildkonstnär och började så småningom skriva sina underbara böcker för barn. När mamman dog drabbades Tove av en stor sorg och depression. Efter ett drygt år skrev hon den sista boken om muminfamiljen. Och därefter skrev hon för en vuxen publik.
Sommarboken kom ut 1972. Den handlar om en flicka och hennes farmor som tillbringar en sommar på en skärgårdsö. Motivet med en gammal kvinna och en liten flicka hade Tove fått av Ham men det var först när modern dött som Tove kunde skriva boken. Personerna i boken är baserade på Toves egen familj; brorsdottern Sophia, den yngre brodern Lars och hans mor Ham vars sista sommar boken handlar om. Den gamla kvinnan håller på att ta farväl av världen – minnet sviker, hon har svårt att röra sig fritt – livet glider undan medan sondottern sakta håller på att bli vuxen och ta sig in i livet. Och allt utspelas på en liten ö i den skimrande finska skärgården. Korta, små poetiska kapitel om sorg och död men också om lyckan av att leva.
Många författare är riktiga kattälskare och nobelpristagaren Doris Lessing är inget undantag. Under sin livstid delade hon hem med många katter. Hon fascinerades av deras skönhet, självständighet och deras skiftade personligheter – och det resulterade i flera böcker om de älskade katterna. Boken innehåller samtliga av Doris Lessings kattporträtt, av många ansedda som det bästa som skrivits om katter och deras väsen.
Älskade katter av Jan-Öjvind Swahn
Folklivsforskaren och folkbildaren Jan-Öjvind Swahn har skrivit en kulturhistorisk bok om katter. Han skriver bland annat om tamkattens historia, hur katten satt sina spår i folktro, vidskepelse och i vårt språk. Varför heter det till exempel kattguld och Kattegatt? Boken innehåller även ordspråk, kattpoesi och underbara kattillustrationer från olika tidsepoker och från hela världen.
Konsten att leva som en katt av Stéphane Garnier
I denna självhjälpsbok undersöker författaren – med glimten i ögat – om kattens strategier skulle kunna vara en väg till ett lyckligare och mer harmoniskt liv. Stéphane Garnier har genom att studera den egna katten Ziggy försökt att få svar på vad katterna gör rätt. Och hur de kan inspirera oss och ge ett nytt perspektiv på tillvaron.
”Strindbergska försöksteaters föreställning i lördags hade samlat en rätt talrik publik, af vilken en stor del dock ej uppfattade mycket af vad som föregick på scenen, helst de spelade styckenas innehåll icke ofta utformar sig i vad man kallar ” handling” utan mestadels framstår som dialog eller monolog af hufvudsakligen psykologiskt intresse.”
Saxat ur SDS den 18/3 – 1889.
Nej, man kan inte påstå att August Strindbergs experimentella dramatik föll Sydsvenskans recensent i smaken vid gästspelet i Malmö den 16 mars 1889.
August Strindberg bodde under denna period i Danmark tillsammans med hustrun Siri von Essen och deras barn. Starkt influerad av fransk avantgardeteater arbetade Strindberg intensivt med sina dramatiska formexperiment. Dessutom ville Siri gärna återvända till scenen. Hans kreativa lösning på det problemet blev då att tillsammans med Siri starta en egen teater: Den skandinaviska försöksteatern.
Tillsammans med den unga danska trion: Nathalia Larsen, Lars Riber Hunderup och Gustav Wied bildade de sitt resande teatersällskap. Inspirerad av Théâtre libre i Paris ville Strindberg arbeta med amatörer. Tanken var att teatern skulle spela nyskrivet. Strindberg annonserade i Politiken men tyckte inte att något av det insända materialet var spelbart. Strindbergs egen dramatik fick helt sonika användas och översattes till danska av Nathalia Larsen. Man lyckades leasa Dagmars Teatret i Köpenhamn och planerade sin första föreställning med en iscensättning av ”Fröken Julie” och ”Fodringsägare”. Dagen före premiären meddelade polisen att Fröken Julie fått spelförbud av den danska censuren.
Panik! Nu fick man snabbt ändra planerna och ersatte Fröken Julie med de två nyskrivna enaktare: ”Den starkare” och ”Paria”. Repetitioner av ett nytt program innebar en försening på en vecka men då kunde man äntligen ha sin premiär på Dagmarteatern. En föreställning som förvånande alla inblandande med att bli en succé. Stärkta av framgången tog sig det lilla sällskapet med Siri i spetsen över sundet för att med samma program erbjuda en helaftonskväll i Malmö.
Teatern hade viss framgång men Strindbergs ekonomiska beräkningar var helt orealistiska och hans planer om en längre teaterturné fungerade inte. Därmed var teaterdrömmen krossad. Skandinaviska försöksteatern avvecklades och Danmarksvistelsen var slut. Strindberg flyttade till Stockholms skärgård, Siri och barnen följde efter. Det var början till slutet för deras äktenskap.
Trots den beska kritiken så fick Malmöpubliken denna kväll uppleva nyskapande dramatik från källan själv – en introduktion till den moderna dramatik som givet August Strindberg sitt världsrykte.
På Litteraturbanken.se finns August Strindbergs verk att läsa för den som är nyfiken och vill veta mer.
Vi befinner oss i det postsovjetiska Ukraina. Huvudpersonen är författaren Viktor som bor tillsammans med den deprimerade och tillika hjärtsjuka kungspingvinen Misja. Det udda paret håller varandra sällskap medan Viktor drömmer om att skriva den stora romanen. Problemet är bara att han lider av en svårartad skrivkramp och bara förmår skriva i det korta formatet. En dag får Viktor ett erbjudande han inte kan motstå; han ska skriva dödsrunor, kruxet ligger i att personerna inte är avlidna – ännu. Och så plötsligt börjar människor dö och Viktor får sina små kärnfulla minnesord publicerade. Viktor plågas av sina dubbla känslor – glädjen över att se sin text i tidningen och ångesten över att det innebär plötsliga och mystiska dödsfall. Vem är egentligen hans uppdragsgivare?
Berättelsen är tragikomisk och genomsyras av en hotfull Kafkainfluerad stämning. Humorn absurd. Och prosan underbart, lakoniskt lättflytande i översättning av Ylva Mörk.
Tamkatten härstammar från vildkatten (Felis Silvestris) – en art som fortfarande finns Afrika, vissa delar av Asien samt södra Europa. Men när människan började processen med att tämja katten har varit okänd. En DNA-studie från 2017 visar att nästan alla tamkatter härstammar från Egypten och Turkiet-Irak. I mänsklighetens tidiga civilisationer hade man börjat odla och lagra spannmål vilket lockade till sig både möss och råttor. Vilket i sin tur lockade till sig vildkatter som var effektiva skadedjursbekämpare. I studien är de äldsta undersökta kattlämningarna ungefär 9000 år gamla och det är då sannolikt den tidpunkt när människan påbörjar domesticeringsprocessen.
I Japan är katter mycket omtyckta och anses vara lyckobringande. Ett exempel är den vinkande prydnadskatten Maneki Neko som man kan hitta på tåg, restauranger och i butiker (och på många andra ställen). I författaren Takashi Hiraides kortroman Gästkatten är det just en katt som smyger sig in i ett litet hus utanför Tokyo, där ett författande, barnlöst par bor. Katten heter Chibi (Lillan) och tillhör egentligen grannhuset men kvällen och natten tillbringar den söta katten hos dem. Och sakta, men säkert, börjar katten förändra deras liv, relation och sättet de ser på livet.
Den franska författaren Delphine de Vigan (född 1966) anses vara en av av de stora samtida författarna i Frankrike. Hon debuterade 2001 med den självbiografiska boken Dagar utan hunger som handlar om hennes insjuknande i anorexia. Under sjukhusvistelsen som följde började hon föra anteckningar över tillvaron och vad hon upplevde. Och skrivandet var något som hon fortsatte med. Nio böcker har det blivit, både självbiografiska och fiktiva berättelser som översatts till 25 språk och några har också filmatiserats. Delphine de Vigan skriver med säker hand – texterna är lättlästa, ibland nästan pratiga men under den ibland lite glättiga ytan döljer sig bråddjup av sorg och trauman. Detta spänningsfält mellan yta och djup gör att läsupplevelsen blir helt speciell och starkt berörande.
Dagar utan hunger
Delphine är 19 år och studerar litteraturvetenskap på universitetet. Hon och bästisen bestämmer sig för att banta för att känna sig sommarsnygga men för Delphine blir det snabbt ett skönt sätt att få känna kontroll och hon gillar också uppåtkänslan som fastan innebär. Och utan hon riktigt förstår hur det gick till väger hon 36 kg och känner att döden flyttat in i hennes kropp. Hennes räddning blir en mycket intuitiv läkare som hon känner starkt förtroende för. Han förklarar att den enda möjligheten är att läggas in på sjukhus och sondmatas. Trots att hela hennes väsen motsätter sig detta accepterar hon erbjudandet. Boken blir ett slags vittnesmål om sjukhusvistelsen, de andra ätstörda patienterna, den kroppsliga förändringen och dysfunktionella familjerelationer. Men också en berättelse om att välja livet.
Ingenting kan hindra natten
Det är Delphine som hittar mammans döda kropp. När den den första chocken lagt sig kommer sorgen och frågan om varför modern valde att ta sitt liv. I ett försök att förstå bestämmer hon sig för att skriva mammans berättelse. Det är ett mödosamt arbete att göra researchen – ibland nästan outhärdligt – men genom att intervjua nära familj, vänner, titta på gamla fotografier, prata med sin syster och leta i sitt eget minne lyckas hon frammana moderns liv. En uppväxt i en stor, barnrik familj – på ytan lyckad men med mörka hemligheter. Det är en historia präglad av patriarkalt våld, övergrepp och psykisk sjukdom. Och en mamma som kämpar och reser sig gång på gång. En kvinna med stor intelligens, skönhet och härligt skratt. Delphine de Vigan väjer inte för något i sitt sökande och det är en mörk familjehistoria som vecklar ut sig berättad med den största kärleken till sin mor.
Om det inte vore för dig
Den senaste boken handlar om Michka – en äldre dam som under sin yrkesverksamma tid rest jorden runt och gjort fotoreportage. Nu är läget ett annat. Michka har drabbats av en eskalerande demens vilket gör att hon måste flytta in på ett vårdboende. Hennes demens ger en afasi som innebär att talet blir trögt, upphackat med många språkliga fel (en riktig utmaning för översättaren Marianne Tufvesson som har gjort ett fantastiskt arbete). Det är både tragiskt och lite komiskt. Men det blir aldrig lyteskomik. Bara djupt mänskligt. Det är dock en sak som Michka känner att hon måste göra innan allt tar slut. Till sin hjälp har hon vårdboendets logoped Jérôme och den unga kvinnan Marie som tillsammans försöker hjälpa Michka med hennes önskan. Det här är en bok som handlar om att känna tacksamhet och vikten av att säga tack. Hur en hjälpande hand kan förändra livet, göra det uthärdligt och i vissa fall göra livet möjligt överhuvudtaget. En varm, humoristisk och existentiell berättelse som ger perspektiv på tillvaron.
Utställningens entré på kulturhuset i Stockholm 2016.
Böcker och läsning. Vilken betydelse har det för människans kreativa uttryck? För många är det helt centralt. Allkonstnären Patti Smith är en av dem. I september 2016 hade hon sin första utställning i Sverige kallad Eighteen Stations. Utställningen utgick från hennes bok M Train, en slags memoar och karta över Patti Smiths liv. Bokens bilder och texter blir som en visuell dagbok – melankoliskt om tidens flykt men också om hur konst och litteratur kan inge hopp och tröst. Mitt i utställningsrummet fanns ett bibliotek med rödmålade väggar, som ett hjärta. Här hade man placerat ett urval av de böcker som inspirerat och format hennes konstnärskap. På ett litet bord låg en handskriven A4. Här hade Patti Smith skrivit ner författare och boktitlar som hon ville lyfta fram. Jag kunde förstås inte motstå att ta ett foto av litteraturlistan.
Ingmar Bergman var en skrivande människa under större delen av sitt liv. Varje morgon satte han sig och skrev ett par timmar – inspirerad av sin stora litterära förebild August Strindberg som hade samma morgonrutin.
Skrivandet ledde många gånger till ett manus som sedan blev en film men Bergman skrev också essäer, kåserier och debattinlägg.
Den goda viljan
Det här är Ingmar Bergmans berättelse om hans föräldrar tidigt i deras relation. Hur de förälskar sig, gifter sig och får barn. Genom att studera gamla fotografier så börjar leken och Ingmar börjar fabulera. Han skriver att han inte alltid varit så noga med sanningshalten men att i den här sortens lekar har ofta leken blivit tydligare än verkligheten.
Söndagsbarn
I denna berättelse får vi följa den 8-åriga Pu (Ingmar Bergmans alter ego) under en sommarvistelse med sin familj i Dalarna på 1920-talet. En söndag i juli får Pu (Ingmar) åka cykel med sin far till ett kapell där denne skall predika.Episoden är berättad genom den åldrande regissören som minns sin både snälle men också våldsamme far. Söndagsbarn handlar om barndomens stora betydelse för den vuxnes identitet.
Enskilda samtal
Denna bok utgår från Ingmar Bergmans egen mor och hennes livsval. Stora problem i äktenskapet har fått Anna att bli otrogen med en annan man men sveket ger henne stor ångest. När hon möter sin konfirmationspräst på kyrkogården en julidag 1925 berättar hon om sitt hemliga liv. ”Enskilda samtal” – det begrepp som Luther införde istället för den katolska bikten – handlar om passionen som leder till livskatastrof.
