Vi befinner oss i det postsovjetiska Ukraina. Huvudpersonen är författaren Viktor som bor tillsammans med den deprimerade och tillika hjärtsjuka kungspingvinen Misja. Det udda paret håller varandra sällskap medan Viktor drömmer om att skriva den stora romanen. Problemet är bara att han lider av en svårartad skrivkramp och bara förmår skriva i det korta formatet. En dag får Viktor ett erbjudande han inte kan motstå; han ska skriva dödsrunor, kruxet ligger i att personerna inte är avlidna – ännu. Och så plötsligt börjar människor dö och Viktor får sina små kärnfulla minnesord publicerade. Viktor plågas av sina dubbla känslor – glädjen över att se sin text i tidningen och ångesten över att det innebär plötsliga och mystiska dödsfall. Vem är egentligen hans uppdragsgivare?
Berättelsen är tragikomisk och genomsyras av en hotfull Kafkainfluerad stämning. Humorn absurd. Och prosan underbart, lakoniskt lättflytande i översättning av Ylva Mörk.